Jag ska flytta in i ”Molnet”.
Molnet är en romantisk omskrivning för det mer prosaiska ”fjärran dator ägd av amerikanskt börsbolag”.
För det är just vad det är. I mitt fall heter Molnet egentligen Google.
Så här är det.
För länge sedan: Allt det du skapade eller sparade låg på en stordator någonstans. Användaren hade bara en dum terminal.
Nyss: Allt låg på hårddisken.
Nu: Allt ligger på Internet i Molnet. Även kallar ”fjärran… ”
I mitt fall kommer jag att använda Googles tjänster.
För bilder använder jag Picasa.
För omvärldsbevakning. Google alerts.
För översättning. Google Translate.
För internetkollen. Googles rss-läsare Reader.
För epost blir Gmail alternativet.
För Bloggar (andra än denna) Blogger.
För webplatser: Google.Sites
För analys av webbplatserna Google Analytics.
Allt är naturligtvis gratis. Och eftersom jag redan använt tjänsterna kan jag säga att de fungerar fantastiskt bra.
Så vad är haken?
Well, Google får reda på ganska mycket om en person genom att enbart lägga ihop surfvanor och eposttrafik. (Douglas Coupland tecknade sina karaktärer i Microserfs bara genom att ange personens ”fem bästa Jeopardy-ämnen”.
Googles skapare Sergey Brin och Larry Page har mina data i sina händer.
Jag kan till exempel inte stänga av funktionen ”Webhistorik” som visar vilka webbsidor jag besökt. Man kan ”pausa” men inte stänga av, vilket antyder att Google kanske sparar historiken men inte visar den för mig.
Googles valspråk är att dom inte är onda ”We are not Evil”.
Visst, men vad händer om någon ond köper Google eller på något annat sätt tar över verksamheten?
Integriteten är helt klart ett problem.
Och det är därför ”molnet” är så missvisande.
Men det hindrar inte att jag nu sätter mig på Googles molntapp.
Rapport kommer om hur det fungerar.