Summering: Det är lätt att göra PR-bluffar och medieblåsningar. Medierna tror nämligen på uppgiftslämnare.
Ju mer energi medier tvingas ödsla på att granska triviala saker desto mindre har man kvar till viktigare saker. Slut summering.
Det är lätt att luras. Ännu lättare att bli lurad, i synnerhet för medier.
Expressen lurades att tro att AIK:s Iván Óbolo skulle gå till Benfica.
För några veckor sedan intervjuvade fina brittiska tidningen the Guardian den hemlige graffitti konstnären Banksy om dennes utställning i Bristol. Men det var inte han.
Snygga bilder från utställnigen här.
Studio Total hittade på en Facebook person som en del av en reklamkampanj för teater.
Fejkbloggaren Black Ascot gjorde reklam för, ja vaddå?
Så har vi Kim Anderzon som kallade till presskonferens och förklarade att ett Kulturparti var bildat. En ren bluff iscensatt av samma reklambyrå som uppfann fejkbloggaren Black Ascot.
Supersnygg bluffbok. Köp den på Podium.se
Klassikast är Lars Gyllenstens och Torgny Giertz som 1946 skrev diktsamlingen Camera Obscura under pseudonymen Jan Wictor bara för att driva med recensenter. Läs utdrag ur boken.
Min favvo var en man som brukade göra helt oskyldiga media pranks som att skicka ett fax till tidningar om att han vid tiden den och den kommer in i New Yorks hamn efter att ha windsurfat över Atlanten. Vid given tidpunkt kommer skäggig windsurfare in i hamnen, bilder tas och bilder kommer in i tidningen. Men ingen synade bluffen, han hade surfat i kanske 20 minuter,
Världen är full av folk som lurat medier.
Varje gång det avslöjas förfasas det. Redaktörer tar tagelskjortan på. Rutiner ska ses över.
Detta ska inte hända igen.
Sorry.
Det kommer att hända igen.
Sanningen är att medier bygger på att folk talar sanningen.
Nittiofem procent av innehållet i tidningar, radio och tv är ett slags returinformation. En part meddelar något genom ett pressmeddelande, eller en sajt eller en presskonferens.
Medielogiken utgår ifrån att det är sant.
Och hur skulle det annars vara?
Svar. Skitjobbigt.
Presskonferenser skulle börja med ett kunskapsteoretiskt avsnitt om detta är sanning eller inte. Finns du?
Varje windsurfare/långcyklare/cancerinsamlare skulle tvingas bevisa sitt värv.
Nah, det kommer inte att hända.
Det kritiskt granskande då?
Det går åt till de resterande fem procenten. Artiklar och inslag som medier gör för att de har goda skäl att tro att någon har något att dölja. The art formerly known as journalism.
Man fyller tidningen eller sändningen med presskonferenser, windsurfarbilder och liknande snabbjobbat för att ha tid med det trögare.
Lite är min poäng att mediapranks och PR-kupper som Oboloatipset gör att medierna tvingas till att ägna onödigt mycket tid till att avslöja mediebluffar snarare än riktiga bluffar.
Senare i dag.
Jag avslöjar när jag lurades att hänga ut fel man som misstänk Palmemördare. BILDEXTRA!.