Jag har varit med och gjort en site för att mäta effekt i sociala medier. Först ut är internationella politiker. * Inte oväntat leder Obama, Men det finns ett och annat överraskande namn på 100-listen. Kolla själva. www.socialmediachart.com. Vi gjorde siten på Infopaq tillsammans med silverbakk.se som sköter själva mätandet.
*Egentligen tjuvstartade vi med svenska artister som vi mätte för Aftonbladet i våras. Den visade bland annat att Swedish House Mafia är vassaste på sociala medier i den svenska artisteliten.
Det här tycker jag är spännande just nu.
http://www.pocketent.tv/ ‘
TV-kanal i mobilen
Det är en TV-kanal tänkt för mobilen och för folk som har små tidsfickor att fylla. Tid är användarens valuta, den som hittar en punkt där tiden inte används till något särskilt kan lyckas.
På Metro talade vi om the Metromoment. Den tid på tunnelbanan där du inte har något särskilt att göra och där inga andra medier finns.
Uppenbarligen tänker Pocketentertainment likadant.
Felix Herngren, en av männen bakom projektet skriver så här i ett mail till de första tittarna:
”Pocket Entertainment är en ny playkanal för alla som har en stund över; på bussen, i väntrummet eller på fikapausen.
Hos oss kan du se alla typer av program. Längd, form och innehåll är anpassade efter den nya tekniken, så som smartphones, surfplattor och datorer och de situationer vi använder dem i. Varje avsnitt är lite kortare, lite snabbare och ibland också lite mer utmanande än det du ser i de traditionella kanalerna. ”
Det är korta format men gjort med hög kvalitet, kända skådespelare och bra teknik.
Jag tror att det finns både tjänster och journalistik att utveckla i mobilen. Det var min avsikt redan när jag slutade på Prime, men Infopaq kom emellan. Men app?
För mig betyder det lösning på ett specifikt problem och inte nödvändigtvis något som bara finns på Appstore eller Google Play. Men fabrik?
Det är ett roligt ord. Det var kul redan när Jonas Birgersson startade ”Bredbandsbolaget” och ”Framtidsfabriken”.
*Jag kommer att vara konsult på Infopaq några dagar i veckan för åtminstone resten av året.
Orsaken till dess existens är att jag har skaffat en rad olada.whatever adresser. Från .com till punkt japan, med flera.
Någon behöver ett bra namn för ett varumärke/företag. Jag har det. Olada…
Siten är baserad på WP-temat Sliding Doors och är hyfsat avancerat för en amatör som jag. Det avancerade var att avbloggifiera temat. Jag ville ju att det skulle se ut som en site, inte en blogg.
Jag lyckades tweaka allt utom några bakgrundsfärger som jag fick hjälp av Henrik Åsen på http://www.61degreesnorth.se/ Och tack till Emma för loggor.
Word Press har blivit väsentligt enklare att förändra sen jag senast pysslade med det. Man kan ändra i stilmallar och annat i admin-gränssnittet och behöver alltså inte gå in på servern och mecka med FTP och SQL eller andra coola förkortningar.
Är inte IT-förkortningar liiite på väg ut…? Men vem är jag att spå sådant, jag förutsåg i tidningen Metro 1997 att ordet ”cool” var på väg att bli ocoolt. Inte i klass med att nobba Beatles, Stieg Larsson eller Astrid Lindgen, men ändå.
ps: Jag kommer dock att behålla den här bloggen. Uppdateras lika ofta som en stentavla.ds
Från 1455 – då Gutenberg uppfann tryckpressen – och 550 år framåt drivs berättelsen av bokstäver. Vi skriver, trycker och läser. Men att berätta en historia i bokstäver är en omväg om man kan visa den i bild. Om Gutenberg vid mitten av 1400-talet hade fått välja mellan att uppfinna en tryckpress och en kamera, vad tror ni han hade valt?
För den som svarar ”kamera” kanske läse- och skrivkonsten bara är en historisk parentes.
Om Gutenberg hade valt kameran kanske första kapitlen sett ut så här:
Bildens betydelse ökar på bekostnad av bokstävernas.
Det är den mot den bakgrunden man ska se att Facebook köpte fotoappen Instagram för en miljard dollar och att Pinterest lägger till fler medlemmar snabbare än alla tidigare digitala tjänster. Liksom att Facebookanvändare laddar upp 2,5 miljard bilder. I månaden.
Det fotograferas mer än någonsin i historien. Det är självklart, världens första fotografi togs för mindre än 200 år sedan.
Första bilden! På riktigt!
Med Kodak-kameran, digitalkameran och nu smartphones har utvecklingen exploderat. 2010 togs strax under 400 miljarder bilder per år.
Tidigare fotograferades man vid högtidsdagar, skolfoton dokumenterade barnens uppväxt och med billiga Kodakkameror kunde man skapa fotoalbum ”Kanarieöarna -73”. Man fotade för att minnas.
Resa. Fotografera. Minnas
I dag när bilderna bokstavligt talat är ett klick borta och inte kostar något alls tar vi bilder på ett helt annat sätt. Vi plåtar av ett block istället för att skriva anteckningar. Unga tjejer tar bilder på alla toppar i HM-butiken och frågar vännerna på Facebook vilken som är finast. Vi tar bilder… på allt. Hela tiden. Vi berättar om våra liv i bild.
Men en berättelse är ingen berättelse om det inte finns någon som tar del av den. Det är här det stora skiftet ligger. Vi berättar våra liv i bild och publicerar dem på Facebook, Instagram, Pinterest, Flickr, Pixable, Fotosidan, Dayviews och säkert hundratals andra sociala medier.
En värld av sociala medier
Om berättelsen om våra liv tidigare var en roman är det idag en fotostream. Inte ett fotoalbum som visar vad som hände vid ett särskilt tillfälle: En födelsedag eller Kanariörna-73. Snarare i realtid, det som händer nu. Nuet är enklare att beskriva i bild än i text.
Beteendet tycks ligga naturligare för kvinnor. Det blev tydligt när Ebba von Sydow, Blondinbella, Glamourprinsessan med flera bloggare slog igenom i mitten av 2000-talet då Dagens Outfit, blev ett begrepp. Bloggtjejerna fotograferade sina kläder istället för att berätta om dem.
Snart två miljoner dagens outfit
Pinterest lär ha 90 procent kvinnliga användare. Instagram har 80 procent kvinnliga användare. Facebook till övervägande del används av kvinnor.
Pinterest är bara bilder
PS: Eh. Det här inlägget skrevs som en kommentar till att Facebook köpte Instagram. Men det tog tid att behandla bilderna… Sist med det senaste är också en position.
ds
Bilden av svenskt konstnärskap i världen är inte längre Strindberg och Bergman.
Det är Boten Anna och svensk house.
I alla fall på Youtube. Här är Svensktoppen.
Överaskande? Lykke Li är större än Robyn på Youtube. Svenskt? Det är svårt att nå supermånga om man skriver på svenska, Veronica Maggio har drygt tre miljoner på ”Jag kommer” Daniel Adams-Ray typ två miljoner. Houseband? ”Swedish House Mafia” har tre videos med sammanlagt över 100 miljoner views på ett år. Blir det SHM som definitivt petar ned Boten Anna från den svenska youtubelistans första plats?
Men det är fortfarande långt kvar till den verkliga eliten. Numera krävs omkring en halv miljard (500 000 000) visningar för att komma på tio i topp. Där finns namn som Justin Bieber, Lady Gaga, Rihanna och Jennifer Lopez.
När jag började åka skidor fanns det snölås.
Oöverträffat enkel och bra sak.
Som inte finns längre.
Snölås av gammal enkelt snitt finns alltså inte längre.
Jag har låtit sy upp ett par. Därav den filosofiska rubriken.
Det har funnits men finns inte längre.
Design handlar inte om hur något ser ut. Det handlar om hur något fungerar, brukade Steve Jobs säga (på ett ungefär).
Snölås håller snön och därmed vätan från pjäxan och skibyxbenet.
Hur kunde det bli omodernt?
Jag har en fast telefon.
Häromdagen blev jag uppringd av en engelsktalande kvinna från ”Windows Service Center”.
Hon varnade för att min dator var infekterad.
Jag hade blivit utsatt för telefonernas Nigeriabrev. Men istället för att lova miljarder lovade de att rädda min dator från ”infektering”. Att de visste att min dator var infekterad, förklarade de med att de övervakar de flesta Windows datorna i världen.
Rösten låter som den kommer från ett mycket stressat call center i typ Indien. Man förstår att de har det snärjigt, bara Windows7 finns i omkring 500 miljoner datorer.
Det är naturligtvis en bluff. Jag har inte hört talas om detta i Sverige tidigare. Men bluffen förekommer uppenbarligen i engelstalande länder sedan länge. Guardian Tech skrev här om detta.
